hastbloggarteamet

Godkväll på er! Jag har just kommit in efter hästarnas kvällsmat. För några timmar sedan kom jag hem ifrån en långpromenad med mammas äldsta sto. Hon är under igångsättning och idag skulle vi öka på motionstiden. tidigare har hon gått ungefär 40-45 minuter med ca 5 minuter trav. Under ryttare. Idag fick hon gå i ca en timme, bara skritt och jag powerwalkade brevid. Mammas häst är så charmig. Första biten bort var hon pigg och glad och småtravade nöjt brevid mig och viftade med huvudet. Andra halvan på vägen bort tog batterierna slut, och jag fick nästan släpa henne efter mig. Allting var intressantare än att gå, och hon såg en massa djur som jag inte såg alls.

När vi vände kom på något mystiskt sätt krafterna tillbaka till hennes stora nordsvensk-kropp. Då var det hon som hade täten och mig på släptåg... Hon var nog inte så trött på vägen bort. ;) Hem kom vi i alla fall, i mörkret och hon var knappt svettig alls! Jätteskönt att ha det som lite kvitto på att man åtminstonde inte går allt för hårt fram. Väl hemma var Chester väldigt orolig och gnäggade flera gånger när vi kom gåendes. Konstigt, han brukar aldrig gnägga när han har sällskap, speciellt inte åt mammas häst? Tydligen hade han ropat efter oss flera gånger medan vi var borta, sa mamma. Kan det här vara symptom på något, eller är han bara lite kär i mig och hatar när jag är "otrogen" med andra hästar?


Bild från förra året då hon var fullt igång.
Det var en osynlig bom!

Emily