hastbloggarteamet

På framridningen var han stel, spänd och ja, inte ett dugg rolig att rida. Tror han tyckte detsamma om mig, "vilken ragata som sitter på min rygg!", men jag red på i alla fall och jobbade mycket med ställning och böjning då det är ett bra sätt att få honom både lite mjuk, samtidigt som han tar stöd i min hand. Det fungerade inte som jag önskat idag.

Väl inne i ridhuset där jag skulle rida upp mitt program var han likadan, spänd och stretig, vilket gjort mig lite spänd. Försökte rida på som om jag satt på en grand prix-häst, för ofta brukar det hjälpa min ridning och inverkan. Ett tips till er alltså! Rid som om din häst vore riktigt flashig, ofta blir ju hästarna som man rider.

Programmet överlag gick okej, han var spänd men jag tänkte bort det och koncentrerade mig på vägar och övergångar. Alla övergångar var på rätt ställe, och vägarna var bra. Takten och tempot fick jag också beröm för, fastän min känsla var att deninte alls var bra. Så detvar roligt :) Avslutade med att min instruktör fick sitta upp lite, för nu har vi hamnat i en sån där svacka ni vet, då han är hård och ovillig i munnen, och jag blir stark i handen, och han spänner till ch jag inverkar inte på ett bra sätt. Det är första gången på ett år någon annan än jag sitter på honom!

Hon jobbade bara i skritt. Började med skänkelvikningar men gick över till att böja mycket, böja halsen och mjukna när han sänker halsen. Det svarade han bra på, fast nog fick jag medhåll från instruktören att det verkligen inte är någon "ut och finrida och åka häst"... Hur eller som. Efter en halvtimme var han så pass mjuk och loss och avspänd att hon tyckte att det räckte för idag. Jag fick sitta upp ett par minuter och känna känslan, sen skrittade jag av honom för hand några varv.

klumpigt nog glömde jag kameran, så ni får se fina ponnyn ihop med ena ungstot :)