hastbloggarteamet

Tänker uppdatera er senare med film och så, även klippfilmen från igår som jag inte hann lägga upp då. Men första starten gick sjukt bra, han var typ lugn och lyssnade? Inte hans stil, men åh. Blev så glad och började nästan få lite glädjetårar under banans gång (annars brukar det vara fartvinden som gör tårarna...) och fick massamassa beröm efter för att han sett lugn ut och så. Jättenöjd med rundan, tyvärr petade vi ner frambommen på en oxer vi kom lite nära på.

I vanliga fall går klass nr 2 bäst, men inte idag. Det blev lite för mycket av och på, och jag fajtades mest med munnen på honom istället för att rida ordentligt med säte och ben. 3 rivningar, alla var frambommen på oxrar. Irriterande, eftersom det aldrig hänt förut (inte på ett år i alla fall) men nu vet jag vad vi ska träna på till nästa helg.

Det gick riktigt bra....
Yina är liksom ett par procent mindre än Jojo, så jag får liksom ingenting att ha benen emot, de känns som att man sitter på en liten ponny i jämnförelse =p

Satte lite för mycket galopp i henne till en början och då blir hon liksom rätt så flack och fladdrig, men undan för undan så red jag bättre. Hade lite svårt att få med henne i vänstersvängar då högerbogen seglade ut, de här är något Kajsa och Yina jobbar stenhårt på att få ordning på =)

fick aldrig något krutbortfall i galoppen utan hon galopperade på bra även när jag började plocka bort benen. Vi hoppade typ 110-115...


Men de här med lite mindre nättare hästar med lite mer nerv är ingen häst som passar mig. JAg blir liksom för lång och gänglig uppepå ryggen...

Minns ni att jag skrev igår att jag åkte på hoppträning? Jag glömde ju skriva om det sedan. Passet gick bra, jag har ju inte tagit med Chester på träningar på ett år nu för jag suttit hemma själv och jobbat. Varför kan jag ta någon annan gång. I alla fall. De jag tränade tillsammans med igår berömde mig massor för att det hänt så mycket med honom, och han blivit så mycket bättre! Sådant värmer, speciellt när jag själv sitter och tittar på de som fick en ponny som funkade från början. Liksom LA, hallå, jag vill också. Det är bra att påminna sig själv då och då varifrån man började, för att se hur långt man kommit.

Framhoppningen gjorde vi på åttvolt över ett litet kryss, jag travhoppade och bröt av några språng efter hindret för att påminna honom om att det där med kontrollerat tempo kan vara bra ibland. Han skötte sig riktigt fint. Sedan hoppade vi lite linjer på 24,5 och ca 28 m. Antal galoppsprång där är inte relevant för mig då jag ska bryta av till trav mellan hinder. Sist jag tränade bana lyckades han täcka upp 25 meter med 5 galoppsprång... Så ja. Bromsen.

När han rusar mot hinder hinner han inte med att hoppa så mycket, eller vi människor hinner åtminstonde inte med att se tekniken. De sprången han gjorde ur ett lugnt och fint tempo hoppade han verkligen igenom hela kroppen, så där växte väl han i min nya instruktörs ögon. Jag tror att hon bara sett honom som en knasig och eventuellt hopplös ponny utan rim och reson. Men det förstår jag också, att det känns lättare att instruera och försöka utveckla ett ekipage om potentialen finns!

Det regnade litegrann så det blev inga bilder. Bjuder på en tävlingsbild ifrån den banan istället!

Imorgon blir det hoppträning. Men inte med Jojo eftersom han ska skrittas imorgon efter sin behandling.
Jag ska vara med på min förra häst, Yina som lilla syster har nu.
Hon ska till London över helgen så då tar jag över tyglarna.

• Unghästarna ska ryktas + fällskrapas
• tovor ska redas ut
• jag ska samla ihop den läderutrustning jag ska använda i helgen

Tänkte pluppa in en bild här på fina treåringen som än så länge är "okänd" för er. Kom sedan på att jag sitter vid mormors dator och hon inte har några bilder på hästarna.

Edit: Hittade denna fulsöta bild på Lillja när hon var bäbis. Helt knasigt vad de förändras, de små liven.


Emily

Många gör misstaget och tror att en lösgjord häst kan galoppera med långa tyglar men ändå gå kvar i form, de är en myt, med modifiktation.
Att rida sin häst utan kontakt är en falsk känsla av lösgjordhet, den är balanserad men inte säkert lösgjord.
Visst kan man alltid lägga fram handen och se om hästen ligger kvar i samma tempo, steglängd och form för att försäkra sig om en balanserad häst.

En lösgjord häst är så mycket mer än att den är i balans. Största delen i att få en häst lösgjord handlar om att få den mentalt avslappnad. Många tror att de är alla skänkelvikningar, öppnor, slutor på diagonalen som gör en häst lösgjord men oftast är det just momentet när skolan går över i "arbetsform" som lösgjordheten kommer. Det är alltså eftergiften som gör att hästen slappnar av mentalt, den känner sig nöjd med sin uppgift och får beröm, kanske med rösten eller bara genom en klapp med innerhanden. När hästen är avslappnad mentalt kan den börja arbeta, inte kanske spänna emot muskler eller inte riktigt ha full fokus på dig som ryttare.

Du kan alltså inte få en lösgjord häst bara genom att rida runt runt. Inte heller genom att sitta och rida massor med saxar, bakdelsvändningar, volter eller övergångar utan att någon gång uppmuntra din häst med en klapp, eftergift och kanske ett röstberöm.

Som ryttare måste du känna vad och när hästen behöver olika rörelser. Känner du att en häst är stel i bogarna så måste du veta vilken övning som lossar just den stelheten på bästa sätt. Du måste även kunna avgöra när det är dags avsluta en övning för att övergå till något helt annat.

En lösgjord häst är ju inte när den har släppt en spänning utan alla!

/Ida

Ja, jag blir ju omkörd i bloggningen här av Emily... Får skylla på att jag jobbar fram till kl. 14 på dagarna =P

Nu ska jag illa fall blogga...

äntligen fått mina BE böcker, plugget inför teoriprovt har börjat... Ska nog boka tid för skrivning om någon vecka...

Igår var jag på Drottningholm och hade hoppträning. Malin, som min elev heter, va jättenöjd. De är hennes andra träning för mig och vi ska köra på med veckoträningar nu framöver. Ska bli kul att köra igång med tränandet igen.

Hade träningar på ett annat stall men när de skulle avveckla inför försäljning så splittrades alla och de har liksom runnit ut i sanden. Men ska nog försöka få tag på en av eleverna som jag vet vill träna och se om vi ska sy ihop något.

Jojo ska bara skrittas idag, tyvärr är det ju lite tråkigt väder här i stockholm så de blir ingen härlig vårtur i solen direkt...

Vink Vink
Ida J

Nu klockan tre ska jag hoppträna på klubbens tävlingsbana. Har såklart min fina ponny med mig, och en mamma som fått order om att fota. Jag hoppas på att vi får rida lite bana, eftersom det är tävling i helgen och min ponny och jag behöver fräscha upp banhoppningsflytet lite.

Har en efterlysning. Mörkbruna benskydd i storlek ponny eller cob, antingen bara till frambenen eller helst runt om. Har du några du kan tänka dig att sälja till mig? Hör av er på mailen [email protected] eller lämna en kommentar!

Nu hörs vi efter träningen, ha det bra tills dess!

Emily

Jag har bestämt mig för att inte vara med i år. Min häst är inte redo, eller, jag vill inte pusha honom. Det har varit jättejobibigt att bestämma, eftersom JAG vill så himla gärna, men jag är ju inte sån att jag utsätter min häst för onödig press och stress. Han har tillräckligt av sådant ändå, och om jag är förhandsanmäld till massa bra tränare för bra instruktörer och så, då vill jag ju såklart att det ska gå bra. I dagsläget är det skrittjobb och "bygga nytt signalsystem" som gäller till största del.

Idag fick Jojo lyxbehandling av Joakim Mossenberg...

Han hade kombrimerat Lumbosecralleden och fått spänningar i övergången till korsryggen pågrund av de.
För några veckor sedan så lade sig Jojo fast i boxen så pass illa att stallägarna knappt fick loss honom. Han trodde helt klart att de kunde berott på de.

Han lossade honom fint och Jojo va super lugn...
Nu blir det skritt två dagar och sen lösgörande på fredag och sedan är det bara att tuta och köra som vanligt. Blir återbesök den 16 maj...

Har tränat en gång till idag, fast på en skolhäst. Såna ridpass kanske inte är så kul för er att läsa? Så tänkte berätta om hur jag rider fram. Självklart gör jag olika på alla hästar, men det här är grunden.

Imorse bar det av på träning med Chester. Såklart lyckas jag försova mig, så vi kom iväg lite sent. Som tur var skulle vi rida program idag, så jag fick starta sist. Jag valde LC:2, det är det program jag senast ridit och tävlat.

Fällskrapa! Min mamma har köpt en till sina hästar, som jag brukar låna av henne, eftersom min häst har PÄLS. Det är som en mankniv, fast mycket längre, som tar bort lösa hår och ullhår. Samtidigt hjälper den till att ta bort stöv och kan verka främjande på hästens hud och blodcirkulation. 129 kr från Hööks!

Min häst älskar den här. Han står med öronen spetsade och njuter, medan jag också njuter av att hitta min fina ponny under all isbjörnspäls. Verkligen köpvärd, speciellt om man har låtit sin häst sätta päls under vintern.

/Emily

Idag har det varit helt underbart väder här i Sthlms området! +17°C med sol!

Jojo fick av sig kläderna när jag kom ut i stallet efter jobbet... Skönt sa han och kastade sig på rygg i leran direkt... Tack för den! Tur att de inte är någon tävling på ett tag...

På onsdag kommer Joakim Mossenberg och ska se hur Jojo ser ut i muskler och skelett. Intressant och se om han har någon spänning någonstans. Tror inte att han har något överdrivet men man vet ju aldrig.

För övrigt hittade jag en artikel på SvRF's hemsida där en drös svenska tränare fick åka ner till Tyskland och hälsa på både Ehning och Beerbaum under två dagar för att få insipration för träningar och utveckling av elever i Sverige.
Tränarna, bland annat Maria Gretzer och Linda Algotsson, tryckte på flera skillnader, en av dem var att varken Ehning eller Beerbaum, med deras beridare inräknade satt och nötte på volt efter volt i någon gångart. De utnyttjade fyrkantspåret och använde hörnen i deras jobb. De red även i ett fröjdigare tempo än "vi" svenskar gör när vi trimmar våra hästar.

En annan sak, som jag vet av egen erfarenhet, är att många svenska ryttare sitter och rider med så mycket innerhand, det är en dragkamp med denna innerhand istället för att jobba hästen för skänkeln och säte.
Efter att själv tränat för tysk tränare och även haft disskutioner med samma har jag insett att många svenska ryttare gör totalt bakvänt.
Kanske därför Maria Gretzer, under visiten i Tyskland påpekade att Ehning och Beerbaum, med beridare, red sina hästar med bågen spänd åt rätt håll.

Men hur ofta ser vi inte ryttare som rider volt efter volt och i princip inte gör något annat än att dra i tygeln? Egentligen, handen på hjärtat, sitter man själv inte där och tycker att hästen biter fast i insidan. Då är det dags att börja använda tentaklarna som hänger längs sidan av hästen.



Hade träning förra veckan för en ny tjej, där sa hon själv att hon aldrig tänkt på att jobba hästen mot ytterhjälperna. Att pressa hästen mot sin ytterhand med innerskänkeln istället för att ställa för innerhanden och mata på med ytterskänkeln. Förstår henne också, för när man börjar på ridskolan får man ju lära sig att ställa hästen, med handen. Vansinne! Den Svenska utbildningen av våra ridlärare är alldeles för dålig.
Det bör ställas högre krav på ridlärare och deras egen kunskap inom häst, inte bara ridning eller hästhållning, utan mer renodlad HästKunsap, mer ingående anatomi, muskulära problem och lösningar, Skelettära problem och vilka påföljder det kan bli.
Att verkligen lära sig hur en hästs kropp fungerar under arbete i olika moment, på djupet, skulle nog sätta svensk ridsport i en annan skala. Även på ridskolenivå.


Bifogar en länk på en bild på mig och Jojo från tävlingen igår...

Vink Vink
Ida J

Godkväll på er! Jag har just kommit in efter hästarnas kvällsmat. För några timmar sedan kom jag hem ifrån en långpromenad med mammas äldsta sto. Hon är under igångsättning och idag skulle vi öka på motionstiden. tidigare har hon gått ungefär 40-45 minuter med ca 5 minuter trav. Under ryttare. Idag fick hon gå i ca en timme, bara skritt och jag powerwalkade brevid. Mammas häst är så charmig. Första biten bort var hon pigg och glad och småtravade nöjt brevid mig och viftade med huvudet. Andra halvan på vägen bort tog batterierna slut, och jag fick nästan släpa henne efter mig. Allting var intressantare än att gå, och hon såg en massa djur som jag inte såg alls.

När vi vände kom på något mystiskt sätt krafterna tillbaka till hennes stora nordsvensk-kropp. Då var det hon som hade täten och mig på släptåg... Hon var nog inte så trött på vägen bort. ;) Hem kom vi i alla fall, i mörkret och hon var knappt svettig alls! Jätteskönt att ha det som lite kvitto på att man åtminstonde inte går allt för hårt fram. Väl hemma var Chester väldigt orolig och gnäggade flera gånger när vi kom gåendes. Konstigt, han brukar aldrig gnägga när han har sällskap, speciellt inte åt mammas häst? Tydligen hade han ropat efter oss flera gånger medan vi var borta, sa mamma. Kan det här vara symptom på något, eller är han bara lite kär i mig och hatar när jag är "otrogen" med andra hästar?


Bild från förra året då hon var fullt igång.
Det var en osynlig bom!

Emily

Fick ett mail ifrån mitt distriktsförbund igårkväll. Jag har fått en plats i Östgötateamet hoppning. Frågan är väl nu bara, vill jag detta? Klarar min häst av det? Jag vill ju inte sätta någon onödig press på honom, eftersom han inte direkt ligger på en jämn nivå. Vissa dagar fungerar hoppningen helt okej, och andra dagar stressar han upp sig jättemycket. Får jag då ut något av den teamsatsningen?

en sak till som gör att jag tvekar lite är att jag tror att det kommer vara ganska långt till träffarna. Första är i Mantorp. Jag tror att de flesta kommer hållas där, eller i Norrköping. Är det då värt att åka 7-10 mil med en häst som KAN komma att bli helt sjukt stressad, eller ska jag vänta och söka nästa år igen?

Just nu lutar det nog åt att tacka nej till platsen. Hjärnan säger nej men hjärtat säger ja. Eller nej. Åh, jag vet inte. Hur ska jag göra?


//Emily B

Hade ju lite lydnadshoppning igår inför dagens tävling, som för övrigt gick jättebra, jag och Jojo gick 0 i 95cm.

efter att jag värmt upp Jojo lite så började jag trava över dessa bommar, stabilt med kontakt både för skänkeln och i handen. Rak väg innan så han är rak över bommarna. Efter bommarna fångade jag upp och flyttade ut honom mot spåret eller innanför det rödoranga hindret, ungefär varanann gång. Jojo ville inte riktigt lyssna på min vänster skänkel utan lade sig på i handen i stället för att flytta sig, då får man sakta av till skritt och flytta i skritt och sedan försöka i trav igen. Då gick det mycket bättre.


Sen hoppade jag den här linjen åt båda hållen, mellan blåvita och grönvita, 5 lite kortare galoppsprång, mellan de grönvita och svarta 4 normala galoppsprång. Även här är det noga att man får en rak häst för yttertygeln så man kan reglera galoppsprången.
började att hoppa de blåvita mot det svarta och då är det lättare att klara serien, fem lite tillbaka och sedan fyra lite mjukt framåt.
Åt andra hållet ser man lätt vad man behöver träna på, Jojo behöver bli starkare i sin rumpa och orka galoppera rakt i serien när jag ska korta.  Han gjorde det väldigt bra efter två gånger, då låg han kvar och väntade så jag bara kunde lägga om benen där det behövdes. De viktigaste i en sån här övning är att man själv är stadig, att komma in rakt och rätt är ganska viktigt för att kunna få de som bäst och mest utvecklande för hästen inne i serien.



Jag avslutade med att hoppa bågen mellan det bruna och det blåvita med nio lite fröjdiga galoppsprång. Efter att ha ridit lite fram och tillbaka i serien svarade Jojo väldigt bra med att länga steget utan att ge sig iväg. Hoppade bara bågen en gång, eftersom han gjorde den perfekt.



Jag hoppade inte högre än de ni ser på bilden, anledningen är enkel, jag höjdhopps tränade inte, utan lydnad. Är det lite lägre så gör de inget om hästen inte är riktigt med och de blir ett missförstånd. Dessutom är dessa låga hinder inget som sliter på hästen.

Att hoppa en unghäst på sådana här höjder kan gynna den fortsatta utvecklingen, då det gör att hästen blir van med hinder och även van vid att det begärs saker mellan hindren, utan att det kan bli obehagligt om hästen inte orkar korta sig eller inte riktigt svarar för en framåtdrivande hjälp.

Vink Vink
Ida J

Nu är jag uppe med Tuppen.
Idag blir det tävling i Sollentuna norr om stockholm med Jojo, igår gjorde jag en del lydnadshoppning på låga hinder för att kontrollera om han skulle va på surhumör eller på gladhumör=P De va lite blandat.

Tog lite bilder och tänkte förklara lite hur jag gjorde lydnads hoppning på en 5 åring.

Men nu måste jag bege mig till stallet!

Vink Vink
Ida J