hastbloggarteamet

Minns ni att jag skrev igår att jag åkte på hoppträning? Jag glömde ju skriva om det sedan. Passet gick bra, jag har ju inte tagit med Chester på träningar på ett år nu för jag suttit hemma själv och jobbat. Varför kan jag ta någon annan gång. I alla fall. De jag tränade tillsammans med igår berömde mig massor för att det hänt så mycket med honom, och han blivit så mycket bättre! Sådant värmer, speciellt när jag själv sitter och tittar på de som fick en ponny som funkade från början. Liksom LA, hallå, jag vill också. Det är bra att påminna sig själv då och då varifrån man började, för att se hur långt man kommit.

Framhoppningen gjorde vi på åttvolt över ett litet kryss, jag travhoppade och bröt av några språng efter hindret för att påminna honom om att det där med kontrollerat tempo kan vara bra ibland. Han skötte sig riktigt fint. Sedan hoppade vi lite linjer på 24,5 och ca 28 m. Antal galoppsprång där är inte relevant för mig då jag ska bryta av till trav mellan hinder. Sist jag tränade bana lyckades han täcka upp 25 meter med 5 galoppsprång... Så ja. Bromsen.

När han rusar mot hinder hinner han inte med att hoppa så mycket, eller vi människor hinner åtminstonde inte med att se tekniken. De sprången han gjorde ur ett lugnt och fint tempo hoppade han verkligen igenom hela kroppen, så där växte väl han i min nya instruktörs ögon. Jag tror att hon bara sett honom som en knasig och eventuellt hopplös ponny utan rim och reson. Men det förstår jag också, att det känns lättare att instruera och försöka utveckla ett ekipage om potentialen finns!

Det regnade litegrann så det blev inga bilder. Bjuder på en tävlingsbild ifrån den banan istället!